Vet varken
Vad som är upp eller ner
Men tittar jag mot stjärnorna
Så känner jag att du ler

Vinden som tar sig
Genom mitt hår
Yttrar sig högt
Och gör att jag förstår

Han är mig nära
Det är inte långt kvar
Så länge har jag vandrat
Och önskat mig ett svar

Har tagit mig över nästan alla hinder
Jag har korsat varenda bro
Men när jag ännu aldrig fått se dig
Vad är det då jag ska tro

Att önska till stjärnan
Slutade jag med för många år sedan
Att köra med vodoo
Det har jag försökt redan

Så allt jag kan göra
Är att fortsätta gå
För även om det stretar emot
Ibland så blir det ju så

Nej, jag tänker inte klaga
Jag måste orka mer
För borta vid horisonten
Dina vackra ögon jag ser

Min färd har gått från land till land
Jag har tagit mig över hav
Allt detta har jag gjort
På grund av en blick du gav

Du fick mig trollbunden
Du fick mig fast
Men hemresan tog dig ifrån mig
Och vi båda får stå vårat kast

Men var inte orolig
Jag klarar mig allt
Trots att det blåser
Och om nätterna är det kallt

Jag ger mig inte
Först jag har kommit fram
Där jag kurar ihop mig
Och ligger tryggt i din famn

Jag kan inte ha långt kvar
Jag måste snart vara där
Hos dig, min ljuva pojke
Som fick mig att bli kär