Redan medlem?
Logga in
Hon retar mig. Men jag älskar henne ändå. Denna Inkariliassairkasisas_nå’t...Född tjurig med änglavingar. Tyst som en bergskedja men med ett eko som griper mina redan förvuxna hjärterötter. Mästare i dekorer, slöjor och försvunna ögonblick. Böjer blickar, ögon och svankar förvandlar mitt sans och vett till illusioner om att en dag... Brister ut i sina fyrverkerier av svart text som bara luktar blåklint och päronblom. Får mig att lämna pulpeten och springa naken i månsken tills grannarna tillkallar polis varpå jag säger att jag ska springa till Österland. Som hade jag tagit syra ännu en gång bara för att se hennes vader i de högklackade och suga in hennes själ.
Prosa
(100-ordare)
av
Marlboroman/Hg
Läst 390 gånger och applåderad av 14 personer Publicerad 2009-12-26 20:36
|
Nästa text
Föregående Marlboroman/Hg |