jag kväver mitt inne

med smärta och
ett brustet hjärta

jag vinglar på en pinne

med dålig balans
ge mig en andra chans

jag river gång på gång ner min mur

utan luft mina lungor
står ni kvar i era klungor

jag saknar något som kallas tur

ensam står jag tyst
utan att säga ett knyst

jag är svart

inuti mig är det tungt
ingen cell tar det lugnt

jag är min egen natt

utan att egentligen veta
är det mig ni faktiskt reta