En vackert skuggad ljudslinga i bakgrunden,
en utbytt bastakt mot mänsklig igenkänning.

Hud utan färg, utsträckta armar mot ingenting,
dina revben fångar vackert, eteriskt skuggorna

från tusentals designade kilowatt , det enda du har råd med.

Ett skrik utan högre register, dina lungor flämtar inte ens,
när de tömt allt ur ditt kött, ur dina flämtande, snubblande dagdrömmar.


Ta mig någonstans, förtälj mig om en skönhet som inte förtär,
håll upp dörren till något som dödar eller älskar, salta fåror
från ingensmanland, håll upp din själ till skalpellen.

Skär ut mitt dödsdatum ur en av expertis fördömd kropp,
håll upp mina lögner, mitt svek, mitt hat mot ditt vackra leende
förlåt

Förlåt mig igen.