datorstyrda armar, utsträckt mot baren, handen på ett nydesignat kort av någonting. Plast.

Håll blicken bortvänd, var något annat än en spelpjäs utan repliker inatt.

En lång tid utan ord, en lång tid av rent närodlat, ett förskönat ingenting, adjektiv som beskriver föll handlöst ner under tiden, höll inte upp timmarna, sekunderna, ögonblicken.

En långt tid utan ord, en lång tid kvar. Ett vagt minne av en dröm, av någonting för tid och tid igen sedan.