neonblå, ljudvågor.Håller minnen av en tid då framtiden var just sådan
som den alltid borde varit. Bland skolgårdar, låtsasbråk rostiga bandymål
och våra skratt. Föddes alltid något, slogs alltid något sönder, tillbaks till
en annan tid äldre, nyare framtid utan det, just det där.

Ett svartvitt fotografi, regisserat utstuderat, konstlat

vacker.

Ord som slitna byggstenar från ett vackert Danmark(lego),
en oförstörd tid. Slå sönder mörkret med naivitet, håll
hennes leende med ditt, fäst er blick på det som finns, funnits
kunde funnits. Förlåt min tomhet, igen.