Foto: Eva Langrath

Ett sommarminne

 

grå och vita
leker tafatt
en moln sommar

 

när livet förändras
och inget blir som förr

 

han visar
storslagen natur

 

pojken kastar stenar
i vattnet

 

elden sprakar
i väntan på maten

 

de färdas länge
på en grusväg

 

fjällmassiven
omgärdar

 

ett ensamt hus
bland träden

 

 

 © Eva Langrath 2009

Fri vers av Eva Langrath
Läst 483 gånger och applåderad av 21 personer
Publicerad 2009-12-30 17:12

Skriv ut
Spara som PDF

Mr Lindemann Sparar som bokmärke! 2010-01-12

Bibbi Å, så vacker!...både ord och bild. Gör gott nu i vinterkylan. Jag avundas Din närhet till naturen. Applåd! 2010-01-11

Suzy med punkterna Du kan det målande 2010-01-07

erkki En ytterst välkomponerade bild! Texten speglar hur också mina minnesbilder kan se ut. Ett antal stillbilder. Mycket fint! 2010-01-01

Rachel Roth man skulle kunna kalla det etsningar.... fantastiskt! 2010-01-01

Berit Robin Lagerholm Underbar dikt Eva Så fint nedtecknad med enkla rena linjer och stor fyllighet. Ljuvlig. 2009-12-31

Hannadraken Kändes varmt här i kylan av den! 2009-12-30

Lilla My* Fint sammansatta små stycken målar sommarminnen och vackra vyer här! Vackert foto! 2009-12-30

Monika A Mirsch grattis Eva till din fina dikt! 2009-12-30

aol mycket välformulerad poesi, så fint kommer orden 2009-12-30

Ulf Lagerholm tack för ännu ett underbart vykort från din penna, med små korta, morseliknande signaler målar du skickligt upp en bild av en vacker naturmiljö med ett par människor som suger i sig det goda att vara tillsammans i just detta sammanhang, och får jag gissa är det också mannen som förvandlas till pojke och kastar stensmörgås utmed vattenytan jag lyfter min hatt 2009-12-30

Ronny Berk god naturlyrik med mänsklig anknytning; en välformulerad poesi som framkallar bilder ; tycker om, ja ! 2009-12-30