Livet gör mig illa
jag gör mig illa
tårar av tagg ar
pressas in i huden

jag faller i mitt djupa
hål igen lusten att leva
är liten som en knappnål

du som inget känner och
bara känner yta du vet inte
vad smärta är livet verkar
hata mig och jag hatar mig
själv

jag håller inte livet längre
jag faller ned i det mörka
igen dödens land där ensam-
heten tagit över mina krafter
sinnar finns det nån gud ?
lyft mig upp igen in i ljuset

tröttheten hänger sig på mig
mina ögon ser inte längre det
vackra vita ute andra tankar
virvlar i mig oron för framtiden
dom som inte tror på mina ord
hur jag kämpar att ens orka en
dag

ni som har familj man och barn
kan skatta er lyckliga ni sitter
inte i eran ensamhet ni har varandra
och många andra

vill lägga mig ned och sova för jag
orkar inte med verkligheten längre
vill inte mera för smärtan är svår
ingen förstår mig