av tårar helas de brustna pärlorna

droppar är vackra

i skugga är de

väntan

eller mer

form

en solstråle finner droppe

formen löses upp

upplöses

då hjärtat brister

då ögat brister

in i varandra

droppar gnistrar

kärleksdans

en stjärna synes

en stjärna

en sol

varför inte en måne

moder måne

kvinnohav

kvinna tindrar

glittrar

gnistrar då

solstråle möter

var det solstrålen vilken fann eller

var det månpärlan droppen vilken visade sitt väsen

hon tillät honom att möta

hon tillät hans hand att omsluta hennes;

Hon gav honom sitt gyllene hjärtband.

i skogen hugger han träd

avväger

känner

lyssnar vind

trädet har länge varit i vinden

han avväger

ropar; timber

timmer

trädstam faller till marken

marken vibrerar

där

vid kronan virvlar dansar

tusende solögons

stjärnögons

ljusstoff

han tillåts att taga trädet ur vind in i jord

in i jordviljas jordmening

han mäter

beräknar

avväger

ber jorden om råd

om tillgift

han tillåts bygga

väggar reses, stommen reses, taket lägges

genom rökhål följer han stjärnord

han tillåts stiga in

han tillåts

värna om

hon omfamnar osjälviskt mannens steg

genom självhävdelse

av hävd är hon i

sitt själv

jag är i kärlek

det tänker i kärlek

hon känner i kärlek

hans vilja är i kärlek

i kala länder steg en stjärna

ett barn föddes i grottas kalla väggar

grotta fylldes av värme

av själv

änglar steg in

herdar steg in

de vise steg in

gav barnet namnet människa

sade;

bliv människa i andens ljus

i själens rörelse

i tankens stjärnkrets

i alla kroppars kropp

jag är icke jag

jag är du

du är jag

detta är

i alla jags jag

i denna kristallklara natt

skall kristallsånger höras

förtälja färgernas

själens sanna vandring

orden är

givna

allt liv är

givna

alla väsen är

 givna

givna distinkta former

en del mjuka en del hårda

det svåra är att icke fastna i formen

orden är liv

skapelseliv

väggar krackelerar

du skriver

rosenblad

rosenord