jag håller snöblad i mina händer  snö
bladen förtäljer en vacker väg
varje blad smälter
in i mina händer

se kvinnan vandra drömsteg
dagen andas in skymning
himlen är vitblå mantel
duvvingar blå

mjuka vita sammetsdrömmar är i

träd är mjukbäddade smycken
buskar gräs mjukduns gnisterpärlor
kvinnans steg knarra lätta
hon vandrar i  vinterstegs blomning
andedräkten skrudar hennes hår med
mjukduns gnisterpärlor
ögonen vandrar in i allt
skogen höljer henne där hon vandrar i ängen
där hon följer bäckens mjuka bågar
hon ser spår av hare vit haren skuttar upp ur spåren
hon ler skuttar vidare
smeker dess skimrande päls
där i skogens somnande ljus skuttar ett rådjur
de ser varandra
hennes hand strömmar vind
smeker dess lena skimmerpäls
de bugar kärlek inför varande

hon når oländiga marker
en pil av inkräktare far genom den fallna skogen

en pil genomborrar hennes bröst
hon faller
 marker färgas röda
björk tänder stjärna
hans smidiga kropp strömmar

han lyfter henne in i
vitskimrande famn
ur rödmarker

skyndsamt för han henne
under mjukduns gnisterpärlors skönhet
han bär henne varsamt in i boplats händer
lägger henne i fällars värme
andas in i glöden
ber eld om värme

han avkläder henne lagren av kläder
tvagar såret varsamt
lägger jord lägger helande örter om
han nynnar smeker trummas hud
håller mantelhänder runt hennes kropp

öppna dina ögon
möt mina ögons speglar
spegla ditt ljus i mina
låt oss spegla varande varandra
vandra icke bort

hennes andning är fjäderdun
än då
bak hennes slutna ögonvingar  rinner purpurljus

var  gryning beger han sig in i öster
du undersköna vackra skänk mig av källans morgonljus
droppe faller i hans händer med varsamma rörelser doftar han
morgonljus i hennes hud han fuktar hennes läppar

var skymning beger han sig in i väster
du undersköna vackra skänk mig av källans aftonljus
droppe faller i hans händer med varsam rörelse doftar han
aftonljus i hennes hud han fuktar hennes slutna ögonvingar

var natt var dag ber han eldfolken att vaka över henne
ber han trädfolken att hölja henne
än då
han är alltid vid hennes sida
håller mantelhänder runt
hennes kropp

var natt beger han sig  till klippan han följer hennes stig
han avkläder sig silvervit mantel
naken höjer han händer
Moder jag ber dig vördsamt skänk mig av ditt silverljus
din dotter andas svagt
stjärnfolken sänder honom silverstoft
i dagen höjer han händer
Fader jag ber dig vördsamt skänk mig av ditt guldljus
din dotter andas svagt
stjärnfolken sänder honom gyllenstoft
han tackar dem ur hjärtdjup
ikläder sig silvervit mantel 

doftar silver doftar guld över hennes hud
ser ljus smälta
ser hennes hud skimra

bak slutna ögonvingar skimrar purpurljus
fjädrar dalar faller
mjukt

gåvodröm vidrör panna följer kind
smälter in i hjärta
hon hör mansstämma
älskade
öppna dina ögon
möt mina ögons speglar
spegla ditt ljus i mina
spegla mitt ljus i dina
låt oss spegla varande varandra
fly icke
vandra icke bort ur våra händer

hennes andning är vingar mjuka

i den sista gryningen öppnas hennes ögonvingar
deras stjärnögon förenas
hon lyfter hand
smeker hans ögon ljusvarma 
månstråle solstråle lindas om varandra
till kärlek för kärlek
vidare

i händers omfamn vandrar de vida solgång
i silverdalens kopparskimrande kärleksvärme