kärleken är stål, järnklor med gudlbeläggningar

långt där inne ekar den och skapar ett eget rum, med röda sammetsväggar


dess tongångar slår igenom så hårt, dunkar, dunkar, gör mitt hjärta, smärtsamt,



varsamt


bräckligt, som en hjärtsjuk,

min tunga tid vandrar lätt förbi,


i kyssen, den ömma