Livets förgängliga dagar
Minnen trädda på spindelväv av saknad och förväntan
Draperade tiden i bardomens hagar
Där i det mjuka gräset formades livet till längtan

Din kind smeks av solvarm hand
Gräsets ax kittlar din unga kropp
Dagen värmde, du leker i trygghetens barm
Liver ingöt allt detta, livets hopp

Du låg vid vattenbryningen
Så sakteligt kom gryningen

Fåglarna i strandkanten väntade på stillhet
Solen gled sakta över horisontens rand
Svalkande vågor svepte fram med mildhet
Där borta i horisonten ligger ett annat land

Flykten fanns till
Jag såg alla dina ensamma sår
Så mycket en vill
Så frenetiskt du hade försökt att nå
Något du inte kunde förstå

Vingslag vecklar sig ut
Solens sista strålar reflekteras i dina ögon
Resan vart sedan tiderna begynnelse
Låt din trötta kropp vila i dunet
Kvällshimlen målar himlen röd

Du kan andas ut
Natten låter dig vila
En ny dag kommer att besegras
Ljuset sipprar in i dina ögon

Till slut du log åt allt
Vad mer kan man klandras
Leva och andas
Kärlek och smälek

Livet som finns till
Så stort, så oändligt stort
Så flyktigt, så lätt de flyr bort
Vecklar ut sina vingar och flyger bort