Min mor. Du är med mig i tanke och själ

Nog är det tur att livet ännu klappar

Syster och jag. Vi önskar och vill dig så väl

När livet snart dig bragt förtappar

Vi brister i gråt, för dig. Ett tyst förlåt

För finnas den önskan om livet bestå

I bröstet en knuta, ett ondskeuppsåt

Vi vill vara nära dig, trippandes på tå

Trots att du rusat och hetsigt så skällt

Våra hjärtan älskar den glädje du gett

De vänliga orden du fångat så snällt

Nu kommer snart ditt livs hjärtespett

Kvar står vi i försmak av saknaden