jag är aldrig här längre
och jag saknar det

jag saknar er
och hur orden alltid rann ut ur fingrarna
så fort jag bara lät dem

nu är livet ett annat
och jag är gift och längtar barn
jag räknar snöflingor mellan skratten

så visst är allting såsom det borde vara
äntligen

men jag saknar det där
med att vara vaken om natten
och skriva tills fingrarna blöder
jag saknar mitt sökande och passionen

trots att jag nu sover gott
med världens vackraste man bakom ryggen