jag skulle kunna ägna timmar och mer
åt att försöka måla bilder på dukarna på mitt staffli
för att få dig att förstå vad det är jag ser
(du tycks liksom inte förstå det fantastiska i dig)

så jag försöker
och ritar bilder i kol, blyerts, olja och pastell
ditt ansiktes linjer, ditt brösts konturer
de där ögonens djup
och förstås ditt busigt mjuka hår
hur det liksom faller där det vill
dina läppars form och din ljumske
ja, jag målar i detalj
men ändå fastnar det inte alls

för jag kan inte måla
dina rörelser precis innan du kysser mig
hur din röst låter när du är nervös
eller hur dina händer tar på min hud
inte heller hur du luktar om morgonen
din förkärlek för ironi
eller hur du smakar

och jag kan inte måla
hur mycket jag uppskattar
allt det där du tar för givet
till exempel hur jag alltid ler när jag hör dina nycklar i dörren
hur jag trivs i dina kläder
just för att de doftar som du
att ditt skratt gör mig varm inifrån
och kanske det viktigaste av allt
du får mig att älska mig själv

så jag ägnar dig mina ord
där jag i alla fall kan få fram
hur mycket jag älskar
precis varje del av dig

och jag hoppas
av hela mitt hjärta
att det räcker för dig