så följde vi vägen

den lille
rosenkindad
tinderfyllda
ögon
drogs av sin mormoders händer
träden delade sig
vi möttes av vitgnistrande ängder
den lille lyfte handen
mormor träden
är gula
sanna var den lilles ögonljus
ovan träd skimrade himlar purpurviol

ord kom till mig
se brudens vitgnistrande klädnad
se pärlorna
se ljuset
se hennes skönhet
se hennes hjärtas värme
skimra i glimrande innerljus
se vinterns ansikte
se bruden

allt var ljus
in i ljuset andades värme
kärlekens vingar
återuppstod
om

solspannet seglade vida
drogs av de sju
i solspannet strålade deras kärlek
så vackra de var
så vackra
de är
följde cirkelns omkrets
omfamn 

bruden och brudens gemål
make och maka
var skrudade i svart

ett svart vitt fotografi
utan pålagda masker
linjer
rena klara

den vilken lämnat sin kropp
vandrade vida
drömporten andades in
kroppen var skrudad
i vitt

länge har hon varit gömd i
glömskans svarta sorgedok
hennes kärleks hjärta
har vakat
genom tusende skiften

hon har kupat händerna
runt eld
bevarandes dess liv
fingrar kronblad

rosende knopp
öppnas stilla
i skönhets visshet

ur det svarta
skimrar hennes röda mantlar

taggar drogs ut
en efter en
stungen var hon
av människans oförstånd
den sista taggen
skar djupast
sargade henne svårt
i många dagars nätter
nynnade de helande sångers klangljus
smorde henne
med daggens klarljus
med livets nektarium

himlar skimrar
purpurvingar
gyllenblad bär silverdroppsljus
ur bokgömma

hon skrudas i skiraste silkesmantel
ultramarin
lapis lazuli

himlar skimrar gyllenröda
johannesörtens olja helar
nervströmmens
obalans

kristalltron står i ängens händer
i träds välvda salar
ur månmoders händer
växa hennes
skrud 

ur havets strömmar
skrider vattenfolken
tvagar hudens skimrande ljus
klädnad faller
runt
över hennes kropp
i mjuka sidenjordars vitvågor
stjärnjungfrur skrudar bruden
ur luften skrider vindfolken
kammar hennes hår
stjärnjungfrur flätar tusende pärlljus däri

hennes fader hennes moder

viskar

hennes namn till liv

se hennes vackra vinterskrud
bruden vilar stilla
i kärleks hamn

se himlarna haven skogarna
markerna bergen
höfternas mjuka
rundning

se hennes ögons skapande kärleks ljus
se hennes ögon
åter
blicka in i världarnas liv

se hennes oändliga
skönhet
strålande
gnistra

möt alla folkens bröllopsfest