Ångor
från min kropp

små små pärldroppar
i stora stora schok

lämnar mig och fastnar
överallt
urskiljningslöst sugs alltsammans till allting
så är det bestämt
kanske hamnar också en del på träden,
stenarna och på SL-vakten

oväsendets egna språkstam
står ensam och stark
liksom omöjlig att greppa

men det som är kvar
då?

ligger tyst
under bänkraden
där andra knaprar nyheter
min kropp eller det som verkar vara jag
på sätet förstås
färdas i en bestämd riktning


så otroligt mycket av denhär
ångan
precis överallt!

galet. I sanning, fullständigt tokigt!

en ångbastu
där i tåget
slösaktigt och girigt
vrids mössor och vantar
och det droppar, stänker

ångkaskader virvlar

alla dessa människor
och varför läser han och varför pratar hon
när de ändå inte vet vad de är för något
bakom dimmorna


och varför