Någonting slog ned i mig idag
från grå himmel
i eftermiddagstrafik
en insikt

i bilsäte mellan kroppar av hus

tungt landade den
i mitt dammiga inre

virvlar av tankar
upp längs väggar
såg dem växa och spreta
och
instinktivt famlades

ville jag ha dem till något


ändå visste jag
redan då
de gick inte att fånga
yviga rörelser
blinkade lampor
svängde på ratten

i en tid när det inte fanns tid
precis som det aldrig finns tid
att fånga tankar

paralyserad såg jag molnet
sväva bort
omformas

kanske landa i mörkret
vad vet jag
allt
försvann

men en tanke
blev kvar
mer som
ett avlägset eko inifrån

plötsligt såg jag i fasaderna
bergsmassiv
dess torra sprickor
mönster
som efter ett regn i sanden.

floder hade runnit
eldar hade brunnit

Utan prestation
karvar tiden
läker livet

det var så levande
så vackert och genast kände jag

Gravitationen
och universums alla krafter
omsvepa mig
och
dra mig hem över motorvägen