under parasollens skugga

ger dig dragen slätad ro

att vara grå där bakom

gömmer insyn i hjärtats sorg

värmens blomma

flammande i brun och orange

ger sanden rätta tonen

och kornens glädje strös

men blinda sinnen sjunker 

i ljusets dova skugga

när lindens doftande blommor

dövar längs kyrkogångens kant

(c) tk.