ångesten smyger över bröstet
kramar till, vrider om och smärtar
suger ur kraften att stå emot

musklernas stadga förtvinar
svagheten river och drar ner
motståndets väggar och tak

en strimma av ljus blänker till
ögonen söker ett brinnande ljus
som väcker medvetandets dvala

nu återkommer styrkan i tanken
den kryper mot synapsernas dörr
så ryggraden kan stadgas och bära

när ytterligare dagar håller emot
som en tung blommas stängel
tills vargen åter ylar i nattens ro

(c) tk.