Jag vill sitta i gräset med ryggen mot en solvarm vägg, en liten röd stuga som sakta multnar inför mina ögon. Med malätna gardiner och vildvuxen trädgård, bara tre rum: toa, sovrum, kök. Jag vill vara mätt och varm, se sjön glittra guldbrun nedanför som ett öppet öga. Och jag vill simma tills musklerna domnar, frysa tills jag skakar, svettas tills jag drunknar. Ligga i gräset tills jag blir ett med jorden.
Jag vill höra att någon älskar mig och sedan vill jag gå upp i rök, slänga klockan och tiden och människorna och staden, tappa håret och flyga bort. Rymma eller fly, landa i mitt paradis, i gräset utanför min lilla stuga.
Och jag ska öppna ögonen lika sakta som Skorpan i Nangijala, nypa mig i armen och veta att allt är på riktigt. Och är det inte det, så är det kanske lika bra. För då spelar inget någon roll, och inget kan någonsin heller ha gjort det.
Eftersom allt är en fantasi.