hon såg

hägringen lyfta

så är du flyende

vingar rörde vid ögon

hon såg häger lyfta

så är du sann

ur sandhänder steg de

skrudade henne i pärlljus

sandvågor vändas

havsvågor andas

de strör rosenblad i vinden

hennes vristbjällror

klingar befriade 

hon hör trummas hud sjunga

mjukt stilla bjudande

han väntar henne i oasen

deras ögon omsluter deras ordljus

purpurfjärilar bildar ring

runt dem

lyfter stjärnor in i deras steg