Jag har vandrat genom skogar av mörka skuggor
Och ut ur mitt ögas vingslag av ljus
Skrider en syn av öppet fält
Svaga konturer av böljande dalar

Så är det sagt
Att när timmen var sen och det kokande klotet
Vibrerade i blå vrede
Hördes olycksbådande
Fjärran hovslag
Trummande vid horisontens blodröda rand

Här ligger nu skuggan av den stad
Som försvann i den blanka ån
Och dess osaliga själ vältrar sig klagande
I den tjocka dimman

Viskande, tyst inunder marken
Över himlen
Och bortom stjärnorna
Som speglas i det gråa träsket
Där ditt folk är begravt
Och nu sträcker mig sina otaliga
Händer
I otaliga, knappt märkbara
Suckar.

*

Suckar i den döda vinden
Vind i det stilla gräset och
den sovande mossan
Jag anar ljudet av brådskande
vagnar, hjul, fötter kliva, klampa
Klampa, klirra, glas mot glas, händer mot händer
Luftiga klanger från avlägsna klockor,
avlägsna klockor från trånga gränder
och höga oöversiktliga torn

Dammoln på torget, smuts, vita händer som vinkar
Vinkar från de otaliga svarta fönstergluggarna
Jag anar liv och rörelse i den livlösa vinden
Jag anar liv och rörelse i den osynliga stadens skugga…