mitt liv

livsstegen flätades upp

av nattvindens daghänder

himmelskammen ströks varsamt genom

så oändligt vacker

given av pärlfolken

varje tråd

linje

strå

berördes

somliga gavs silver

somliga gavs guld

allt gavs mening

kammen stannade rörelse

mjuka

fingrar

flätade

hår

jag vandrade i varje slinga

fram

bads stanna

andas i varje ruta

upplev

djupt

så gjorde jag

somligt gjorde lycka

somligt gjorde ont

allt levde

såg allt flätas samman

vandrade hela vägen om

i en av rutorna

höll hjärtat mig kvar

se skönheten

rosenfjärilar

doftade

renhets

löftesrikedom

hjärtat bad mig stanna

i är