Mitt inre barn kräver luft
jag vill andas igen ta bort
dom hårda skalen som,

omger

jag går ensam i livet nu
smärtan kommer när jag
pratar om det som en gång
var när jag var ett litet barn helt
försvarslös i mina föräldrars,

händer

men idag är idag och är inte då,
idag är
en dag då jag är ansvarig
för mitt eget liv och jag sätter
ned min fot varje gång nån
beträder mina,

gränser

det går ont när knoppar
brister det gör så ont att
jag rister och skakar och
alla mina tårar flödar ur
mig och kroppen den
vibrerar av osörjd,

sorg

jag är nu och här inte då
försöka att förstå hur jag
kämpar för att kunna stå
upp på egna ben utan att
bli omkullkastad av det
förflutna en barndom som
är långt bort men känns än
idag som om det var,

igår