in genom mina ögon

genom min hud

löser upp

tuggar

fräter

biter

som nålstick i vinden

snålblåst och hagel

kvider

gnyr

tyst

Lenande försiktigt lutar jag ansiktet mot fingertopparnas värme

vilar ögonens trötta glober

stöttar upp

tröstar

smeker vänlig värma in i den sårade huden som längtar efter beröring.

Seså!

Gråt nu inte lilla!

Var stilla och vila dig!

Så där!

Känns det bättre nu? Visst känns det bättre nu!

Och jo,

visst gör det det.

Känns bättre.

Mycket bättre faktiskt!

Tänk vad en snäll liten omtänksam smekning kan göra väl

för en frusen trasig själ!