ung mans vackeransikte
seglar
mörkermoln

mina fingrar smeker varligt ömt
hans nattansikte
in i mod

se sorgen
känn den vagga din smärta
känn smärtans berättelse
för dig

se din alltid
sannhets värme

se dina
vackersteg

känn din vishet
andas

så länge var du i min omfamn

såg
dina insteg

ser
dina vackersteg

så ofta har du
ropat in i vind till gråtande ögon

ge inte upp

nu för vinden i kärlek orden åter till dig

ge inte upp

var stolt
i dig

över dig själv
genom dig själv

till
ditt själv

känn kraften lyfta dig
känn min kärlek runt dig

hör vinden ropa

ge inte upp
andas

du ser din gryningsväg
ditt första steg är
säg det
du
upplever
till händer vilka sträckes till dig
i hjälpargärning
ren

du har intet att skämmas över
vem har sagt att vandringen är lätt

av det du skänker
dig själv
i dessa steg
blir det vackert att se

hur många tror du ler utan att le

i denna natt väver jag brynja
av skirtrådar
ber stjärnor
skölja ljus
in i den