den stora järnklockan ljuder ut över dalen

hans ögon

ler

värme

ser

handvingen

förvånad känner hon brännande smärta

hans  örfil

slår

omkull henne

hon reser sig upp

hennes ögon

 ler kärlek in i honom

den stora järnklockan ljuder mildvida

klangvingar lägges

överom

hon ligger på knä

skurar golvtiljor rena

hennes händer är rödskrovliga

nariga

 håret slinker ur huvuddokets

urtvagade blomstergirlanger 

bröstet ihopsjunket andas nästanstilla

sakta lyfter hon

vågsamt

ögon

väggen upplöses

hon flyger friljudande

toner

den stora järnklockan ljuder ut över dalen milsvida

höres hennes sång

hennes dansljus

smeker

gryning