står vid tjärnen
känner
närhet

nära
närhet
 
en närhet utav guld
fingernära

för första gången vill jag fly
vinden ropar

stilla

du har endast känt
fläkten 
av
kärlek
 
 
ljussteg
regnar ned från himmelstoner

jag färgar mina händer
av växter
av stenar
i jord

kupar
om

inlindad i ljustrådar
är jag
i
upplevandet
av
ljusdans

mina fjärilsvingar lyfter
kittlandeljus
in

i längtansstilla
hjärtvida stjärnandning
omfamnar
ditt ansikte
mitt ansikte

oändlig vackerhet

trött
sjunker jag in i

tyst

våra ansikten
ropar tillit
oändlig vackerhet
du har endast känt fläkten

av kärlek

nubb efter nubb
pillar jag ur golvet
sliter i
förtvivlansvilja
bort linoleummatta

betongen hånler
har du kraft
har du mod

med silverkniv rispar jag bort 

till slut
lossnar
stora
sjok

ser
sanden brinna

kristallskål sjunger
månsilver strös
i kvinnosjäl

varför säga
såsom ett blommande körsbärsträd
såsom ett blommande mandelträd

såsom
som

kärleken är hela körsbärsdalens blomning
 
du har endast känt
fläkten 
av
kärlek

våra ansikten

golvtiljor
doftar skog
blickar ned i de mörkaste springor

försakade steg
sträcker handkärlek

jag ropar

kärleksregn fall ned över mig

ser
tidsmolnen skölja

älskade
 
du kupar dina händer runt mitt hjärta
jag kupar mitt hjärta runt dina händer