Några tankar efter en släktings död
HON KOM TILL RO
hon kom till ro
det var ju så hon sa
den som skulle råda
du måste komma till ro
sa hon till den sjuka,
den svårt sjuka
och visst försökte hon
men febern brände
inte kunde hon äta
svårt att andas
och så grät hon
grät hon så förtvivlat
hur kommer man
då till ro
och hon var så trött
och smärtorna
och hur andas man
när det är så svårt
så hon sökte hjälp
i det stora huset
det stora huset på söder
där hon förr fått hjälp
när soten rasat
det blev som det blev
vem lyssnar på en gammal kvinna
som inte kommer till ro
och så grät hon
grät hon så förtvivlat
efter någon dag
kom hon tillbaka
för vart skulle hon gå
när livet är skört
nu följde henne döden
tätt inpå
och mycket nära
hade hon kommit tidigare
och inte haft så svårt att andas
hon kom till ro
hon kom till ro