Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

En date, eller?

Det var en vidunderligt vacker dag. Mannen gick runt i sin trädgård och konstaterade att allt var gott, mycket gott. I backen mot grannen blommade alla de vackra rosorna. Rosa och vitt. Och så honungsrosen. Nej , man fick inte glömma honungsrosen. Trots en ständig tuktan så strävade klasar av gula rosor åt alla håll. Nästan skrek om uppmärksamhet. Den var vidunderlig. Där kom ordet igen. Mannen lät det långsamt rulla runt i munnen. En vidunderlig dag.

Och det var dagen för grannens gardenparty. Mannen tittade oroligt mot skyn men inte minsta molntuss syntes. Snart skulle han nog se hur grannarna började ordna i sin trädgård. Gardenpartyt var en tradition och mannen såg fram emot förtäringen. Det som bjöds skulle vara lika utsökt som vanligt, inte minst dryckerna. Man kunde lita på grannen. Så böjde mannen sig ned för att rensa bort lite ogräs i rabatten vid husväggen och sedan åt han några vindruvor som nyss mognat. Och sedan besiktigade han sin blomsteräng som han var så stolt över. Jo, det var dags att slå den nu. Han hade inköpt en lie som han kunde hantera med viss möda.Då hörde han ett muller, ett dovt och hotande muller. När han rätade på ryggen för att titta mot skyn såg han ett mörkt moln som rörde sig vid horisonten. Snart var solen skymd. Mannen blev stående, det var så oväntat. Det skulle ju bli gardenparty. Det måste vara vackert väder. Det brukade ju vara vackert väder.

Så hände det sig att grannens lilla sommarbjudning i stället flyttade in i grannens villa och det skulle ju säkert bli bra det också. Det var med stor förväntan som mannen begav sig dit. Inte för tidigt men inte heller för sent Sedan han blev ensam hade han blivit mån om att vara rätt. Inte för angelägen men inte heller verka nonchalant. Ack vad han saknade sin hustrus kloka fingertoppskänsla. Det var dukat med pandemikloka småbord och efter att ha hälsat på värdparet slog han sig ned vid ett bord för två. Kanske skulle någon trevlig äldre herre slå sig ned och de skulle få en trevlig pratstund.

Då kommer i dörren en vidunderligt(där kom det där ordet igen)vacker kvinna.Inte helt ung men inte helt gammal heller. Det mörka håret verkade inte ha ett grått strå, hållningen var ståtlig. Klänningen hon bar satt oerhört väl och framhävde bröstens vackra rundning. Efter att också hon ha hälsat på värdparet såg hon sig runt och sen styrde hon rakt mot mannen och slog sig ned med ett intresserat leende. Mannen sträckte på sig, blev nästan lite stolt. Så var han inte för gammal. Nej , kostymen satt väl, han visste att han nog gjorde ett välvårdat och bra intryck. Han kunde föra sig efter ett långt livs träning och förresten, vältränad var han också, tänkte han och sträckte på sig.

Nu började kvinnan konversera, ställa artiga frågor. Hon frågade var han bodde och han visade sitt hus , sade att han varit granne med värdparet mycket länge. Hon reste sig för att se bättre och verkade mycket nöjd med husets utseende. Och sedan fortsatte frågorna,hon verkade uppriktigt belåten över varje ny information. Och mannen berättade att han varit lyckligt gift men nu var änkeman och också den upplysningen landade väl. Och mannen började också bli intresserad. Intresse möter intresse, som man brukar säja. Han kände sig stolt. Han var nog inte för gammal för att leka leken

Så kom värden fram till bordet och fyllde på i glasen och sade några sommarfraser innan han gick vidare. Mannen och kvinnan skålade för sommaren och sedan blev det tyst. Det var som om kvinnan gjorde en granskning av honom, han fick en otäck känsla av att hon värderade honom. Plötsligt blev han full i skratt. Snart ber hon mej väl att öppna munnen så hon kan besiktiga tänderna, tänkte han. Då ler kvinnan uppskattande mot honom och undrar om hon får ställa en fråga och visst får hon det.
-- Är du intresserad av en blinddate, undrar hon,
Nu känner sig mannen smickrad, inte är han ute ur leken än men vet inte riktigt hur han skall uppföra sig. det var så länge sedan sist. Men då fortsätter kvinnan:
- Jag menar, jag menar är du intresserad av att ha en date med min mamma?
-Absolut inte , svarade mannen och då tog kvinnan sin fråga och gick .

Och mannen gick hem till sin trädgård där varje ros påminde om hans hustru. Visst var han en ensamstående äldre herre. Ganska burgen och rik på minnen. Och visst var kvinnan vacker men hon var verkligen inte hans typ.




Prosa (Kortnovell) av Annika J VIP
Läst 183 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2021-08-30 21:55



Bookmark and Share


  Bibbi VIP
Innerligt tack!
2021-09-02

  Monika A Mirsch VIP
Tack bästa diktare för din mjukt böljande berättelse - härlig läsning!
2021-09-01

  Jaseph
Berättelsen är levande och böljande, som livet är. Många humoristiska detaljer!
2021-08-30

  Monica Lindgren VIP
Välskrivet! Du har talang, det märks. Man väntar sig faktiskt ett snöpligt slut för mannen, och det kommer ju. Men hon var ju inte hans typ! "vidunderligt" är verkligen ett härligt ord!
2021-08-30
  > Nästa text
< Föregående

Annika J VIP