nattomvälvans mjukvarma fötter

flyter stilla

längtansstilla uppfyller hennes jorddans

tillitsstilla skimmer

fingertoppsljus

sköljer av tyngden

kom till mig

kom till mig älskade

hans fingrar

är

regnets fjärilsljus

hans ögon

är

mild värnad

hon stegar natten

bröst andas

svårt

silvervind fyller öga

hjärtkammaren

glöder

böljande

den sista bojan

söker binda

fast

hon stegar natten

i bur

med bara händer vrider hon

upp

ur

ut

beger sig in i marker

samlar

fjolårsgräs

stannar ödmjukt vid källan

gnider

gnider huden blossande

giv mig fri

fjolårsgräset

i hennes händer hör

blommar vårmjuk smekan

med vilje viljande

drar hon på sig jordklädnad

lindar tunna

starka

flätade läderremmar

runt armar

silvervind lyser stark i ögon

hon stiger in i eldskålars bidancirkel

av stjärnor gives gnistregn

lågor tändas

hon skänker vördsamt

gåvoörter in i eldar

jordklädnad faller

hon sätter sig

sluter ögon om silvervind

sakta smeker hon trumman

vaggar

väntar

med

hör sången sakta vakna

skarpättade vingars ljudlösa vingbredd

skär vintergäckande

skuggor

rena

mörkansmolnen

skingras

rena

varmljuder flödestoner

målar källströmmande färger

mitt hår rinner över stenhällar

fingrar

rör vid torkad huds blomning 

hav andas

var

liv

den sista bojan brister

hon öppnar ögonvingar

silvervind

möter

gyllenvind