Han hade alltid tyckt om henne
så mycket
men aldrig vågat
låta stämbanden sjunga henne en sång

och hon som trodde
att han inte visste att hon fanns
att hon levde
för honom

dagarna gick
och hon mötte honom
så nära inpå
och ibland
märkte hon att han tittade
då vände hon bort blicken


Han hade alltid tyckt om henne
så mycket
men aldrig vågat
låta stämbanden sjunga henne en sång


åren gick
hon såg honom inte på väldigt länge
han var förlorad

åren gick och han såg henne inte på en evighet
önskade att han inte gått förlorad
att han stannat hemma
istället för att flytta så långt bort

~

Han hade alltid tyckt om henne
så mycket
men aldrig vågat
låta stämbanden sjunga henne en sång


åren gick och frosten tog över hennes kropp
och likaså hans
åren gick
och så sågs de igen
hon satt där
på en parkbänk bakåtlutad
drömmande

sedan gick de för alltid förlorade


evigheterna spolades förbi



Han hade alltid tyckt om henne
så mycket
men aldrig vågat
låta stämbanden sjunga henne en sång






Och innan hon visste ordet av
stod hon där vid rälsen
och kände tågets vind
i tinningarna