Redan medlem?
Logga in
I poeters sällskap ligger den... Till EvaTänk om jag kunde fånga dig till livets mysteri. Att visa dig det dolda, okända – det du aldrig sett.
Förkorta alla långa stunder som du är i. Och skydda dig från alla icke tålda hugg emot din taburett,
Ack, låt mig Eva bära dig till nya dagar. Till solens sken och ängars doft.
Låt mig ge dig ett nytt leva till en värld där ingen klagar Där ingen är för sen och inget minne blott är stoft.
Tänk om jag kunde fånga dig till livets mysteri. Att visa dig det dolda, okända – det du aldrig sett.
Bunden vers
(Rim)
av
Marlboroman/Hg
Läst 347 gånger och applåderad av 2 personer Publicerad 2010-01-29 22:42
|
Nästa text
Föregående Marlboroman/Hg |