I det tysta
brusar livets vågor
som svalp
som en liten valps
snörvlanden

en förlupen mus tittar fram
förvånat
ur brödskrinet
spanar efter huskattens
illmariga väsande

en vanlig dag
på myllan i villan
är som en parantes i fotnoten

i det tysta
sveper den kalla vinden
omärkt förbi
som kulingar
vassa hullingar

som nordan utan överrock
en förtappad vildbas
lever sitt eget liv på vinden
ur drömmarna formas
en viss verklighet som bara
vissa kan ta del av