Smutsiga källargångar och smutsiga händer.
Gaser som färdas in mot lungorna och vidare ut i kroppen.
Eufori som blandas med skräckscener ur det undermedvetna.
Det hysteriska skrattet och de förvrängda rösterna, det mörka kaklet som krossas under deras tunga fötter.
Små yngel springer runt i underjorden troendes att det gömmer sig mystiska figurer under panelerna.
Skuggor som rör sig i periferin, stora moln med toxiskt skyfall rinnandes efter deformerade väggar.
Ynglen försöker fortfarande hitta sin väg ut men de tycks vara fast i örnens klor.
De stora rovdjuren förbarmar sig icke, ohotade på toppen, sittandes tryggt på sin tron.
Vakandes över allt som rör sig, det är ingen ide att försöka gömma sig.
Omöjligt att växa, endast skepnadsskiftarna kan ta sig upp genom våningarna bevakade av silhuetter.

Resten blir kvar i en alltmer klaustrofobisk miljö, där bevakning är obligatorisk.