Du lilla barn som gråter så i sorg
det ger dig revor i ditt unga hjärta
En sveda het som blir i bröstets korg
och lämnar ärr och bjuder dig svår smärta

Din vilsenhet är stor och grå och dov
ej framtid syns i dina ögons svarta
Du kastas hit och dit i andras håv
och dömdes just då målet skulle starta

En kärlek hos dem bränner som är rätt
din mor och far är efter faror gömda
Vill krama barnet sitt mot hjärtat hett
de vill att ni ska finna tider drömda

Du vet ej om du stanna får i landet
så, vågar lillan le och knyta bandet?

(c) tk.