Du står vi ett vägskäl
Men vet varken in eller ut
Du vill slippa ångesten
Men vet att då glömmer de dig till slut

Människor omkring dig flockas
Men likväl hör du ensamheten knacka på
Du hoppas på att dina handlingar får dem att chockas
Och att de inte försvinner lika snabbt då

Att upprätthålla någons intresse är en svår sak
Även för en vän kan timmarna rinna
Att få dem att vilja stanna under din tak
Är det att ge dem mer än en känsla att förnimma?