Jag hade glömt hur mycket jag älskar
Denna känsla

Jag har inte tänkt på
hur mina problem kan gå

Jag hade helt förträngt
En dörr som sedan länge stått stängd

Men nu när jag åter öppnar den
Känner jag åter kraften

Som om hela min kropp har fått kramp
Jag hade glömt hur mycket jag älskar denna kamp.

Kampen om livet och överlevnad
Med varken rädsla, stress eller obehag
Bara du och jag
Och ett för evigt stormande hav.

Att inte kämpa alls
kändes som en fantastisk semester
Men nu när jag ser efter

Inser jag
Att vad jag verkligen har saknat
Att anledningen till att jag inte har vaknat

Är det krig
Som ständigt fortgår inuti.