" />
Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 





RA

 

Nubia är nära -
sol mot porslinsansikte
het sand inom
och falkfjädrar längs kind
för där ovanför silas
det  grå -
genom lyst öga i rygg
som bränt skepp
min hårslinga -
askblond mellan fingrar,

surrad.




Fri vers av Inkarasilas
Läst 985 gånger och applåderad av 37 personer
Publicerad 2010-02-10 09:21



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Reseporträtt i djup bemärkelse och sand upp
till knäna. Jag funderar när jag lämnar dikten
vart "skeppet" ville guppa.
2010-03-05

  Marlboroman/Hg VIP
Jag gillar inte den här. Fast gör det ändå. Du har en fenomenal förmåga, som jag måhända är avundsjuk på.
2010-02-26

  arie
"sol mot porslinansikte"

det fanns en kvinnlig Farao
och jag har varit vid hennes gravmonument
på andra sidan av Nilen utanför Luxor
och Nubien inte så långt avlägset geografiskt
och därtill då alltid var ett hot vid de yttre gränserna
mot Riket

på något sätt får jag henne i mina tankar och ett liv då
hon var förvisso inte askblond i sina hårslingor
men Solen och Guden Ra brände
hennes skuldror likväl som diktjagets skuldror

dikten har en skörhet
nästintill som tiden och döden
kan vara så nog så drömsk

något avlägset horisontellt som en utvikelse i tid och rum
samt något väldigt närvarande som en kraft vertikalt i ett
ständigt flödande Nu

"för där ovanför silas
det grå -
genom lyst öga i rygg"


dessutom så föll jagh omedelbart för dikten vid de första läsningarna

mycket för ditt så koncentrerat anslag med pennan
din närvaro i dikten samt det korta formatet

och definitivt för ett ord som

"askblond"

som jag också så förknippar
som en av dina färger i ditt väsen

när du är på detta humör och i denna energi
och skriver dikt på detta sätt

tack

ps du har många färger i ditt register ds
2010-02-22

  Carsten
Mina tankar går faktiskt till Egypten. Men också till en relation som är askgrå med glimmande inslag. En underbart komplex dikt som kan läsas både på längden och tvären. Stannar jag upp känner jag: återhållen desperation. Men det är alltså min läsning.
2010-02-20

  peter markurth
väl utlaggda ord, fångar gillar denna mkt
2010-02-17

  Din Fiende
Riktigt otäck.. The mummy returns with burned out eyes. KAPOW!
2010-02-15

    Andreas Brolin
hela alexandrias väldiga biblotek

brinner.

ungefär så känns din dikt

omtumlande.
2010-02-13

    Melona
som en najad
detta skepp och dröm
om att bygga sin egen grund
för att flyta på känslor, hav, drömmar
och rymd

att känna sig surrad
av hår, det gör ont
ändå är det både mjuka, varma bilder jag får
som förvisso är vackra, fina
men samtidigt
detta med sand inom, att vara torr
öken med dessa falkfjädrar längs kind
att tillhöra elementen
och bära dem i det öppna ögat.

nubia. porslin. elfenben. rötter.
du skriver space
men det är jord och eld. magma och
havandeskap.

tack. fan vad jag svamlar
du är intressant
och som en gåta.
2010-02-11

  Mikael Lövkvist
Den här dikten var himla go', hörru'duru. Gillar dess balans utav sinnlighet och fokus. En riktig goding till dikt, jo!
2010-02-10

  Ulf Lagerholm
av en händelse vet jag att Nubia också är namnet på ett halsband för katter, svart med nitar, nu är det nock icke detta som avses i just denna text, men nog passar det in, jag tycker slutbilden är lugn och vacker, som en skir blyertsteckning, ett porträtt, en drömmande kvinnogestalt, hon är långt bort, falkfjädrarna utmed kinden, den virade hårslingan mellan fingrarna berättar om det
2010-02-10

    Erika H
Du skriver ibland så starkt att jag inte finner ord att ge tillbaka. Det knäpper till inom och jag ser, känner och lever där i texten. Inte i det grå. Det är bortfilat, silat rent. I ljus. Som jag längtar efter. Det klara ljuset som spränger i ögon så jag får ducka.
Känner att jag nästan duckar här med. Fast jag surras på slutet.

Så snyggt. Starkt!
2010-02-10

  Quasimodo
Ger en känsla för intensiv hetta med han genom hår och ljus som nästan förblindar !!
2010-02-10

  Nanna X
jag laddar på din text och stirrar upp mot den luddgrå vinterhimlen, försöker urskilja solen bakom, försöker tänka mig hur det grå långsamt inka-RA-silas bort.

den är fortfarande lika grå, om jag tittar med båda ögonen. men dikten ger ljus så tack ändå.
2010-02-10

  Bjarne Nordbö
Så intensivt vackert.
2010-02-10

  Per Teofilusson
som att öppna en kroppsvarm mango med rakblad. är din dikt.
2010-02-10

  glittertindra
oj vilken bild du förmedlar... intensiv hetta i en stilla stund av betraktelse...
2010-02-10

    Max Poisé
där står hon blott och rentvår det ljus som bränner!

Enkelheten i en ask som förmdelar som fanatiskt mycket
2010-02-10
  > Nästa text
< Föregående

Inkarasilas
Inkarasilas