Genom blå vasstrån

någon andas dimma i mina ögon

jag bor inte

seglar i tysta vatten

ensam tillsammans med livets minnen

Drömmer gårdagens drömmar

eller, är det verkligheten

drömmer

mina egna minnen

de som en gång hände

Åren är tidens hållrum

Minns inte alltid mina egna minnen

TIDEN SEGLAR BORT

lämnar årens ljus

öppnar nya dörrar

allt är så främmande

även det välkända

Väver vasstrån till segelduk

hör röster bakom spända segel

okända skratt fyller glädjens rum

kända tårar smakar salt

våta kinder

Drömmer om kärlekens nära gemenskap

vänskap

plockar blå dimmor

njuter solens värme

Mitt i det okända

främmande ögon möter mina

talar om livet

Solens eldröda klot

går ner i horisontens vatten

Båten seglar vidare

fönster stängs

i kajutan hänger vilans kojplatser

vaggas sakta till ro

Tålmodigt plockar jag livets

minnen

buketten är vacker

stor och fylld med doftande livspärlor

VATTEN

vem möter mig när båten närmar sig

slutet på sin världsomsegling

****