Mörkret tassar kring träden.... Tyst som en tjuv klär det natten i djupaste skuggor, det skrämmer... Är det inte djävulen jag ser, förklädd och redo att rida, min rädsla bortom mörkrets gränser.. Månen glänser av silver.. Men är av föga tröst, hjärtat är som en hammare uti mitt bröst.. Mörkrädd, alltid mörkrädd...