Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

 


ocean

 

 

 

viskningen  -
västöstlig

 

vänder in som sömn genom ditt
nautiska ansikte

 

 

ljus har alltid varit en fossil
byggnad vid linjen

som en turist lämnar det dig bland
slocknande linnen

 

 

det svala sprider sig likt en stjärna
i ditt sköte

 

du är ett mycket litet
barn

en röd ådrad sten
är ditt enda smycke

 

 

här nere, där språket är satt under
ett enormt tryck, deformeras alla
betydelser till biomassa

 

 

Azorerna är toppen på ett tretusen meter högt berg

invånarnas händer har silvriga sidor
mörka ryggar

blodkropparna, transparenta
som plankton

 

 

ur sapia flyr dessa fingrar

en bred pensel utmed
havsbranten


 

nu sänker munnen sin
mantel

papegojans färg över
bottensedimentet

 

 

inget kan längre se

 

hur detta kön

denna ombildade
arm

överför sin kärlek


Fri vers av Ulf Lagerholm
Läst 1199 gånger
Publicerad 2010-02-15 15:32



Bookmark and Share

    Bodil Sandberg
Den här dikten är otroligt vacker..inledningen älskas..genast befinner man sig ute på havet och får det som utgångspunkt och där finns bara andakt.. ljusets väg in och ut..de spelande vågor som drar vidare mot fjärran land ..möjligen anar jag ett vist vemod i slutraderna men mestadels är något mjukt och stort förväntansfullt här..som jag se på saken *
2010-03-06

  Blue Bird
Fick en mycket obehaglig illamående känsla, men den berörde och grep verkligen tag inuti..
Applåd !
2010-02-21

  wayward - taiga
yeah man!
2010-02-19

  amarcord
som vanligt låter du orden måla en tavla i läsarens inre, du har alla regnbågens färger på din palett.

tack!
2010-02-18

  Gunnar Hilén VIP
det vackraste mötet man-kvinna jag läst...jag tittar åter på kommentarerna och man vill väldigt gärna undfly det erotiska när det kommer så nära...undrar varför...man orkar inte se njutningen...det mest tänkta stycket...det som berättar om mötet kultur - sexualitet är det snyggaste tycker jag..."språket under starkt tryck...biomassa" där borde språket ge upp men du ger dig inte och "armen" vet vad kärlek är
2010-02-18

  Inkarasilas
Den här dikten är fortfarande en regnbåge över och allt under som skatter för Charon, sällsynt god poesi.
2010-02-18

  Carola Zettergren
ENASTÅENDE!!! Här kan jag vila mig i många vidunderligt vackra och talande passager.. en speciellt vilsam och skön vill jag stanna lite extra länge i ; Ur sapia flyr dessa fingrar en bred pensel utmed havsbranten... underskönt skaldat, tack!
2010-02-17

  Mikael Lövkvist
En högst uppskattad ompublicering av en riktig favoritdikt.

Har dock grunnat lite på raden:

"det svala sprider sig likt en stjärna"

Jag associerar stjärnor med hetta, så kopplingen svalt och stjärna funkar inte riktigt, ännu.

Med detta är mest en petitess, levererad i vänskaplig anda.

Den här dikten är en riktig juvel. En kronjuvel i din samling. Behåll du den till din bok.
2010-02-16

  stenen/ Yv Ericsson
är inte det poesi? när man känner sig kusligt tilltalad av ett stycke skrivet av någon som egentligen är från en annan jord.

kanske är det det nautiska ansiktet som får mig att fundera på om azorena kanske är ett berg på tretusen meter. från havsbotten sett. det räknas om man vill till europas västligaste punkt. att denna ögrupp ligger ute i atlanten är jag helt säker på. då den är mig mycket bakant. har varit där många gånger.

"invånarnas händer har silvriga sidor
mörka ryggar"

helt underbara rader.

jaa. skulle kunna ge "femtioelva" olika tolkningar av denna dikt..helt fantastiskt.
2010-02-16

    Melona
alltså. jag som är spamkommentatören idag, detta är en av de bästa dikten jag läst någonsin på poeter. det verkar som att det är min hjärna som spelar mig spratt, då jag vid mina förra kommentarer
tyckte mig läsa en annorlunda utformad dikt, än den ursprungliga ocean... det var ju inte så, men ändå, det går inte att bada i samma flod två gånger som någon vis filosof en gång sade, hur som älskar jag den! tack. puss. poesi.
2010-02-16

  peter markurth
mycket bra avslut på en oerhört bra skriven dikt
2010-02-16

  Gisela Nordell
den böljar sig in med oceanens stora lugna vågor
och jag håller blicken paralyserad mot horisonten
2010-02-15

  Jan Simonsson
Bugar. Välkommen hem och tack för att du tog med dig Azorerna för påseende. Har inte varit där själv, men är förvissad om att dina rader här får det lilla barnet att sträcka på sig, och känna sig stort och fint.
2010-02-15

  Berit Robin Lagerholm VIP
enkelhetens tonslinga och odelade vågbrytning känns det som här...bara vara...är bara outsäglig vacker
2010-02-15

  Din Fiende
fortfarande bra. varför försvann den förut?
2010-02-15

  Betlehemsstjärnan VIP
fantastiskt..språket...budskapet lindat i en vacker krubba,,,ocenaer ses långt mer än vad ögat når..../B
2010-02-15

    Melona
jag menar nog mest
att vissa utav dem är för mig fridlysta.
jaja. finaste poesin hursom.
2010-02-15

    Melona
en älsklingsdikt,

du gör det svårt för mig ulfen,

alltså jag fullständigt ÄLSKAR din poesi
och dina särskilda uttryck,

men det känns ibland lite galet
när du stuvar om bland dessa små
älsklingar,

jag både gillar det och inte.
2010-02-15
  > Nästa text
< Föregående

Ulf Lagerholm
Ulf Lagerholm