Det finns ingenting att skriva.


Det finns en stor virvel där allt och alla snurrar runt
men jag kan inte förklara den
jag förstår inte varför den har uppstått eller vad den tjänar till
vad som finns i mitten, vad det är som drar.

Jag kom på att även det här livet
har påtvingats mig.
Det är andra som har bestämt att jag ska ha det.
Och ändå är det det enda jag har.

Jag skiter faktiskt i det här, att skriva, att läsa, att skita i allt
fast egentligen är det tvärtom
jag bryr mig. Jättemycket.

Jag önskar att jag kunde gå på broar
hålla handen
vara.
men det är stört omöjligt.
stört omöjligt
är det.

och jag frågar: vad är möjligt?
och ni svarar: allt.
allt är möjligt.

det är ju lögn.
förbannad lögn.