Emil och Sofia tittade sig nervöst omkring. Skogen var mörk och kuslig och inte särskilt inbjudande. Emil sneglade på Sofia. Hon sneglade tillbaka. Emil vände sig framåt igen. Vad var det med honom egentligen? Varför var han så beskyddande? Skärp dig, tänkte han. Behåll koncentrationen. Plötsligt stannade Sofia och Emil slets ur sina tankegångar.
- Hörde du? viskade hon.
- Vadå? viskade Emil tillbaka.
Svaret kom direkt. Ett skrik hördes någonstans långt borta i skogen. Ett skik som skar genom märg och ben och gav Emil rysningar.
- Det är Anthony, andades Sofia. Han förvandlas.
Emil försökte tränga bort bilderna som dök upp i huvudet, men utan framgång. Han såg framför sig hur Anthony vred sig på marken medan hans ögon blev gula och brun päls växte fram. Han ruskade på huvudet och fokuserade på verkligheten. Han hörde hur skriket övergick i ett kusligt ylande. Sofia tittade frågande på honom.
- Tror du att vi är nära nog? sade hon.
Emil nickade.
- Men om det inte fungerar, sade han, måste du springa. Se dig inte om, spring bara. Vänta inte på mig, jag vet att du är snabbare än mig.
Sofia stirrade på honom som om han var galen. Emil ignorerade hennes blick och sade:
- Okej, ska vi försöka då?
Sofia nickade.
- På tre, sade Emil. Ett... Två... Tre! ANTHONY!!
Deras röster ekade bland de mörka träden. Sofia och Emil stod knäpptysta och lyssnade. Emil kände hur hjärtat bankade. Funkade det? Var han botad eller skulle de snart bli överfallna av det stora, håriga odjuret som var hans bästa vän?
- Lyssna! sade Sofia till slut.
Det hade hon inte behövt säga, för Emil hade också hört det hjärtskärande ylandet som gradvis övergick i Anthonys plågade skrik. Efter en stund tystnade det tvärt och Emil och Sofia tittade på varandra. Hade det funkat? Det fanns bara ett sätt att ta reda på det. Sofia och Emil sprang genom skogen mot platsen där Anthony hade förvandlats. Emil var lite rädd för vad han skulle hitta där. De sprang i fem till tio minuter och kom till slut ut i en liten månbelyst glänta. Och där, mitt i gläntan låg en orörlig gestalt hopkrupen på den kalla snön. Emil suckade lättat. Det hade fungerat.