Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Som en fågel

Som en fågel var det, det lilla
lilla barn som du inom dig bar
jag ville dig inget illa
och så måste jag låta dig gå
men min fråga fick inte nåt svar
säg vem hade skrämt dig så?

och nu finns du nånstans i natten
det är som kan jag dig höra
i en fågels avlägsna rop
långt bort över land och vatten
du var rädd det skulle förstöra
nånting om vi var ihop

Men du skulle ha funnit din tröst
och låtit dig vaggas till ro
av min milda lugnande röst
likt en fågel i tryggat bo
men det trodde du inte på
för nån hade skrämt dig så

Jag sökte en ljuv harmoni
för oss båda att vila i
men den ängslan och oro som fanns
den kom som från ingenstans
som en främmande gnisslande låt
den skrämde och skilde oss åt

Du gjorde dig fri och du tog
när du flög till din fågelskog
en bit av min själ i din klo
jag miste min vilja min tro
ty en fråga jag grubblar på
säg vem hade skrämt dig så?




Bunden vers (Rim) av stenhur VIP
Läst 940 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2010-02-21 18:52



Bookmark and Share


  La Magnólia VIP
Så oerhört vackert och skört .. så mycket kärlek .. rädslan att våga tro .. sparas ...
2011-05-10

  Järnkatten
Vacker och sorglig, rädsla är så stympande.....
2011-03-08

  Monika A Mirsch VIP
... mjukt om den som någon skrämt för alltid ...
2010-02-25

    ej medlem längre
Vackert skrivet!
2010-02-21

  walborg
Helt tagen av denna vackra dikt om ett möte som inte fick bli till därför att tilliten inte höll - rädslan som gjorde den andra illa. Allegorin med fågeln med klon är stark!!!
2010-02-21
  > Nästa text
< Föregående

stenhur
stenhur VIP