Tvåsiffriga minusgrader. Världen är som begravd i marängsmet och vispgrädde. De snötäckta husen liknar generösa gräddbakelser. Snösjok och istappar över takkanterna.


Snön ligger som ett vitt böljande stelnat hav av vispgrädde över slätten. Det knarrar under skorna där jag går. Den låga solen och den vita snön bländar.


Skidåkare svischar förbi i skidspåren. Fotgängare och stavgångare hejar glatt. I övrigt tyst och fridfullt.


Vid lägerelden mänsklig samvaro och grillning. Fumlar och fipplar med korven, degen och grillpinnen. Grillröken svider i ögonen men luktar gott. Till slut; grillad korv i näven och gott varmt kaffe från en ståltermosen.


Går längs skogsstigen. Runt omkring tät tyst skog. Grenarna nedtyngda under snömassorna. Sommaren är långt borta, och långt framåt.


Är på väg hem. Skuggorna blir längre. Det börjar skymma. Gatlyktornas sken lyser upp deras istappar, liknar lysande hotfulla monsterkäftar.


Har börjat frysa om tår, fingrar och ansikte. Kommer in i stugvärmen. Trött, frusen, rökluktande, nöjd och lycklig.