"hej"
sa du och
"hej"
sa jag
när våra blickar möttes i korridoren

"hej"
svarade jag men ville säga mer
ville säga:
"hej, ta mig i handen och ta mig runt jorden
håll i mig hårt och
låt mig bli en del av din värld!"

men ett hej är ett hej och inte mer än ett hej

"hej"
säger du varje gång
vi möts bland tegel och ångestgröna skåpsrader
"hej"
svarar jag varje gång och när du försvunnit runt hörnet
kan mitt leende inte strykas bort från mitt ansikte

men ett hej är ett hej och inte mer än ett hej

"hej"
säger du och ler med dina ögon
och jag låtsas att du vill mig något mer
och minns vilken tröja du hade den dagen
den vita med gröna ränder
som din nacke ser extra smal ut i och
ditt hår var rufsigt som det brukar

"har vi nån lektion idag?"
säger du och
"jag vet inte"
säger jag och
det är det längsta vi sagt till varandra

men ett hej är ett hej och inte mer än ett hej
och det får mig att gråta i kudden om natten
ett hej är ett hej och aldrig mer än ett hej
fastän det är du som säger det