utanför kyrkan står en övergiven parkbänk
där våra knän snuddade varandra
och vi konstaterade att det var
synd att våra drömmar
förde oss i olika riktningar

går förbi stentrappan
där cigarettrök svävade och
jag torkade tårar från hans kinder
påstod mig förstå

en sommarkväll, ett stulet ögonblick
då mitt hjärta var brustet
han tröstade mig och jag tog emot
händer runt min midja
fingrar mellan ryggkotor

han har blivit blickar över
rader av skåp, sterilt gröna
i min mobil finns
sparade fyllesms från den där kvällen då
något, vem vet vad
hade kunnat hända

hade jag fångat ögonblicket
den där sommarkvällen med alkohol i blodet
hade jag kanske
haft något att hålla vid mig nu
någon att hålla i nu