Du har insett att
Du är utanför, till slut.
Det gör himla ont.
Mer ont än ungdomens
Ensamhet; nu saknas hopp.

Hoppet har du för-
vrängt sett, ej vågat, ej fött.
När var du normal?
När älskade du dej själv och
När började du hata?

Där skon klämmer;
Hatet, att vilja dö.
En sjuåring vill,
En 13, flera 20-
åringar har tänkt Why? men

Livet är heligt
Vi dör när vi ska solklart.
Tur vi har ödet.
Även om vi hatar det
ibland; vill skapa eget.

Ensamheten är det jag föddes med.
Jag tror mina föräldrar gav det på sked.
Båda var trasiga andra tog över
Ingen såg vad Jag behöver.